Förkolnar
2010-12-25, kl. 09:00:00 |
Direktlänk | Kategori:
Poesi |
0 kommentarer
Någonting brast inom mig.
Det forsar, trycker mot mina revben.
Dränker mina lungor.
Kväver mig.
Långsamt.
Det dunkar i min hjärna.
Svarta och vita ljusblixtar virvlar framför mina ögon.
Illamåendet äter upp mig inifrån.
Min mage är ett enda stort tomrum.
Det är varmt men jag fryser.
Kryper ihop.
Blundar.
En vitglödgad smärta växer sig ut från mitt centrum, mitt hjärta.
Revbenen knäcks.
Lungorna töms på luft och huden spricker upp.
Ett trasigt inre visas upp i nattens ljus.
Exponeras för luften omkring mig.
Ryggraden spänns och hela min kropp lyfter från sängen.
Jag klamrar mig fast i de fuktiga lakanen.
Två händer håller runt min hals.
Trycker mig nedåt i kudden.
Jag nekas luften som skulle fylla mina lungor.
Hjärtat som brustit förkolnar.
Blodet koagulerar och blir svart mot min genomskinliga hud.
Mörkret tätnar.
Mina ögon kan inte längre se.
Mitt medvetande flyter allt längre bort.
Natten lägger sig som en slöja över mitt ansikte.
Det trasiga inom mig täcks av lögner.
En hinna döljer mitt brustna hjärta.
Jag kliver upp.
Lögnen kan börja.
Det forsar, trycker mot mina revben.
Dränker mina lungor.
Kväver mig.
Långsamt.
Det dunkar i min hjärna.
Svarta och vita ljusblixtar virvlar framför mina ögon.
Illamåendet äter upp mig inifrån.
Min mage är ett enda stort tomrum.
Det är varmt men jag fryser.
Kryper ihop.
Blundar.
En vitglödgad smärta växer sig ut från mitt centrum, mitt hjärta.
Revbenen knäcks.
Lungorna töms på luft och huden spricker upp.
Ett trasigt inre visas upp i nattens ljus.
Exponeras för luften omkring mig.
Ryggraden spänns och hela min kropp lyfter från sängen.
Jag klamrar mig fast i de fuktiga lakanen.
Två händer håller runt min hals.
Trycker mig nedåt i kudden.
Jag nekas luften som skulle fylla mina lungor.
Hjärtat som brustit förkolnar.
Blodet koagulerar och blir svart mot min genomskinliga hud.
Mörkret tätnar.
Mina ögon kan inte längre se.
Mitt medvetande flyter allt längre bort.
Natten lägger sig som en slöja över mitt ansikte.
Det trasiga inom mig täcks av lögner.
En hinna döljer mitt brustna hjärta.
Jag kliver upp.
Lögnen kan börja.
Kommentarer
Trackback