Lördag
2010-11-10, kl. 20:32:52 |
Direktlänk | Kategori:
Poesi |
1 kommentarer
Jag känner hur du försiktigt lyfter täcket och lämnar den varma sängen.
Det blir kallt en liten stund men jag ligger kvar och blundar.
Sängen blir med ens lite kyligare när inte din kropp hjälper till att värma den stora ytan.
Jag blinkar några gånger i morgonljuset.
Klockan kan inte vara mer än sju.
Det är lördag och båda är lediga.
Ett kallt ljus skiner in genom gardinerna och frosten glimmar på fönsterblecket.
Det måste vara minusgrader ute med tanke på kylan i rummet.
Jag provar att försiktigt sticka ut några tår men drar dem snabbt tillbaka in och kurar ihop mig i värmen.
En reflex utifrån speglar i taket och det skarpa ljuset får mig att blinka till.
Det är någon som går ut genom porten.
Nyfikenheten väcks till liv inom mig och jag reser mig ur sängen.
Trots att kölden biter i min nakna hud kan jag inte låta bli att smyga fram till fönstret.
Jag lägger en hand mot glaset.
För att se ner till porten måste jag ställa mig på tå.
Håller i mig och lutar mig framåt balanserande på tåspetsarna.
Där nere ser jag en syn som får mig att le.
Det är du som står där i det kalla skenet från solen som långsamt släpar sig upp på himlen.
Din andedräkt blir till moln.
Du för en cigarett till munnen och tänder den med en tändsticka.
Röken från din andedräkt och cigaretten ligger länge kvar i luften ovanför ditt huvud.
Du har din svarta huvtröja på dig och darrar av köld i minusgraderna utanför fönstret.
Jag lämnar mitt gömställe och tassar med försiktiga steg ut i köket.
Där sätter jag på kaffebryggaren och plockar fram de vita muggarna.
De där vita muggarna vi köpte tillsammans.
Jag slår mig ned vid köksbordet och lyssnar på kaffebryggarens pysande.
Din vita skjorta frasar när jag lutar mig mot ryggstödet.
Målar lite på ett kuvert som ligger övergivet mitt på bordet.
Det blir en liten hund.
Nu slår porten igen. Snabba steg ekar när du skyndar upp för trappan.
Det tar inte många sekunder innan du kliver innanför dörren.
Du sparkar av dig skorna och huttrar när du tar av dig tjocktröjan.
Jag ler när jag ser din skugga röra sig mot köksdörren.
Du stannar till i dörröppningen. Ler och lutar dig mot dörrkarmen.
Jag känner mig varm när jag ser din blick.
Den är en aning sömndrucken men fylld men kärlek.
Du går fram till mig. Våra tår stöter i varandra när du kysser mig på pannan.
Än har vi inte sagt ett ord. Det behövs inte.
Du slår dig ned mittemot och lutar huvudet i dina händer.
Jag reser mig och häller upp kaffe.
En liten skvätt mjölk till mig. Svart till dig.
Vi dricker vårt kaffe i stillhet. Båda för trötta för att ta upp ett samtal.
När vi druckit vårt kaffe och stirrat ut i luften ett tag bryter du tystnaden.
Godmorgon.
Godmorgon.
Båda ler.
Jag ställer undan våra muggar och tar din hand. Drar dig upp ur stolen. Du följer mig in i sovrummet. Där återgår vi till värmen i sängen. Glömmer tiden och kurar ihop oss mot kylan.
Första helgen tillsammans.
Jag ler
Du smeker mitt hår.
Vi somnar.
Kommentarer
Trackback
