Confession, bigtime
2010-10-11, kl. 21:28:13 |
Direktlänk | Kategori:
Poesi |
1 kommentarer
Jag har ett osunt förhållande till min lattemugg.
Överallt jag går följer den med. Likt en femåring med en teddybjörn, släpar jag runt muggen i
huset. In i köket. Muggen fylls till bredden med kaffe, te, yoghurt, energidryck, vatten, läsk, ja till
och med oboy. Genom huset, till mitt rum.
Ständigt är den klistrad vid min sida.
Krampaktigt
fasthållen i min hand.
Pressad mot mina läppar.
Den är som gjuten för just min hand. Tillsammans med min lattesked är den vacker. Så jävla
vacker. De få gånger min älskade mugg inte är med mig längtar jag efter den. Längtar efter att
få kura ihop mig någonstans och bara njuta av lugnet.
Muggen ger mig trygghet, tröst och lugn.
Jag kan inte slita mig från den. Lugnet den skänker får mig att glömma.
Snart kommer jag att få gå i terapi för det här. Wish me luck!
Kommentarer
Trackback