Att vara utan kärlek är som att vandra i en gråzon.
Som att simma i ett hav av grått regnvatten.
Alla färger som eventuellt hamnar i rännstenen flyter genast bort och lämnar inte ett spår.

Att leva med kärlek är som att kastas mellan ljus och mörker...
Slungas i hög hastighet ut i ovissheten
Pendla mellan odödlighet och hjälplöshet
hopplöshet och okomplicerad lycka

Smärtan som känslor framkallar är starkare än all fysisk smärta.
Den kan få en att skrika och tro att man ska gå sönder.
Hjärtat försöker desperat banka sig igenom en solid mur av känslor, ben och kött.
Försöker fly allt negativt i ens inre, fly påfrestningar av känslointryck som skär igenom dig.
Komma bort.

Man kan inte fly från allt som smärtar.
Det är en omöjlighet.
Fast hoppet finns om en smärtfri värld kan den inte bli sann.
Det finns för mycket skit inom oss.
Som hämmar, som stoppar, som får oss att bli dödliga.
Människan är bräcklig.
Känslor får oss svaga men utan känslor är vi tomma.

Vi är ingenting.