-Åh, kex. Tack!
-Kex är inte ju inte godis
-Nej, vi vill ha riktigt godis
-Jag vill ha choklad



Jag känner ungefär samma besvikelse som Ronny och Julia kände i julkalendern 2000. Det var en lördag och de hade inte fått lördagsgodis av sina föräldrar. Nog för att det bara är tisdag och jag inte får lördagsgodis av mina föräldrar men jag kan slå vad om att känslan är densamma! Jag fick ett fruktansvärt sug efter julmust. Inte påskmust utan riktig julmust. Same shit, different name - My ass heller! När jag kände hur min koncentration försvann och svävade iväg till en tillvaro MED must så sprang jag ut i köket och letade. "Någonstans borde vi ha must" tänkte mitt optimistiska jag men nej. Vi hade ingen must. Mamma sa att hon visste vart vi hade mustkoncentrat till bubbelvattenmaskinen och att hon skulle komma in med en flaska. Jag längtade och kom äntligen in med en flaska mörkbrun, vacker (!) vätska. Hon gick och jag förde flaskan mot läpparna. Drack en klunk och kände hur julkänslor fyllde mitt hjärta. Illusionen krossades på mindre än en millisekund. Det var inte must. Det var COLA! F-ING COLA! Bestört sprang jag till mamma och undrade varför jag fått cola. "Vi hade ingen must men cola är nästan som must". Har människan fel på smaklökarna?


Åh must, tack mamma!
Men det här var ju inte must. Det är cola...
Jag vill inte ha cola.
Jag vill ha JULMUST!