Igår (lördag) jobbade jag på den inofficiella whippet-utställningen som hölls i Vingåker. Jag hade hand om prisutdelningen och sprang mest runt som en skållad råtta. Detta är tredje året jag är med på denna utställning. I år var det dock första gången för en sak. Min debut. Jag var domare. Ja, nu menar jag förstås inte en av de "stora" domarna utan den bättre, den enda, den ultimata. Barn-med-hund domaren! Nu blev min debut inte så värst storslagen och epic. Det kan bero på att det bara var ett ekipage, alltså ett barn+hund som stallde upp. Nåväl. Han var glad och det är ju huvudsaken. Jag fick t.o.m. en blomma för besväret :D

Bilder kommer inom kort

"Finn 1 fel"

Frustrationen är hög denna afton. Lyssnar på Thåström för att finna kraften. Tyvärr gör inte "Thåström – Keops Pyramid - Löderup/Sofielund" mig mer inspirerad att forska om Egyptens konsthistoria. Kulturhistorian tar död på mig. Godnatt!

 

Uppdatering: Magsjukan tar död på mig, inte kulturhistorian.

Jag och Ellinore 2009

Kvällen/Natten/Imorgon kommer att spenderas med min högra idiot-halva! Vi ska göra allt vi brukar syssla med. Det innebär att vi ska äta mandariner, skratta som fån och vara knasiga i allmänhet. Detta kommer att bli fasligt trevligt och jag återkommer (eventuellt) under kvällen med uppdateringar om vad vi håller på med. Om inte, så ses vi imorgon!

 

Fick ett mms:

"Du råkar möjligtvis inte sakna en svart BH?"

Ibland förundras jag över min allt tilltagande glömskhet.

Därför frågar jag mig själv följande frågor:

1. Hur sjutton kan man glömma en BH?

2. Bör jag skaffa namnlappar och sy i alla mina kläder?

3. Ska jag ens gå ut? (tänker på risken att glömma något viktigare plagg)

 

 

Jag fick höra att jag alltid hittar trasiga personer.
Svarade med att det är de jag mått bra med.
Det är sant men jag ljög.

Sprickor i en själ.
Mörka hål. Tomrum och dunkel.
Du har ditt bagage.
Jag har mitt.

Du hemsöks av spöken från det förflutna.
Låt mig möta dem med dig.
Se vad som har gjort dig till den du är.

Jag låter dig komma nära. Så nära att du kan se dem. Mina ärr. Se min krakelerade yta. Du ska få se alla mina svagheter. Se allt jag är rädd för. Jag väljer att visa mina rädslor för dig. Vill att du ser dem. Jag vill att du förstår!

Vill ha dig nära.

Släpp in mig!
Låt mig få vara där.
Vandra i ditt mörker.
Se ljuset i ditt inre.

Allt jag vill göra är att kyssa dig.
Vill se dina ögon. Se dem. Känna hur de borrar sig in i mitt medvetande. Jag vill...

Jag ser ingen trasig själ.
Det jag ser är du.
En vacker människa.
Din skrovliga själ som de säger att du har syns inte på din kropp.
Jag rör din hud. Känner värmen mot mina fingertoppar.

Allt jag ser är dig.

Låt mig få se dig.

Dina ögon berättar en historia.
En historia om dig.

Du släppte in mig.

Frosty the Snowman was a jolly happy soul. With a corncob pipe and a button nose and two eyes made out of coal. Frosty the Snowman is a fairytale they say. He was made of snow but the children know how he came to life one day. There must have been some magic in that old silk hat they found. For when they placed it on his head he began to dance around. Frosty the Snowman was alive as he could be. And the children say he could laugh and play just the same as you and me!

 

 

Kurerar mig!

Jag gått på en bro där varannan planka saknades.
Druckit kaffe i sängen.
Somnat av lugna andetag i nacken.
Vaknat och känt en hand vilandes på min höft.
Stått ute i morgonens minusgrader.
Jag har hållit din hand. Du har hållit min.
Betraktat dig när du målade vid köksbordet.
Jag har kommit på mig själv med att le som ett fån.
Du har berättat att jag är perfekt.

Jag har förstått vad jag vill.

Här har ni anledningen till att jag nästintill gett upp tv-tittandet. (Lägg till IDOL så är listan komplett)

Min signaturmin - Hell yeah, I'm retarded!

Jag har funderat lite på just "fotominer". Varför får man ett helt annat uttryck när någon tar fram en kamera? Själv har jag flera olika fotominer (nog för att jag grimaserar O.F.A.N.T.L.I.G.T mycket men aja). En av dem är "Jag-är-söt-lägger-huvudet-på-sne" och en annan är "HELL YEAH I'M KING OF THE WORLD". Den ena är värre än den andra, haha! Ellinore berättade att jag och min bror har exakt samma ansiktsuttryck när det gäller skolfoto. Det stämmer nog när jag tänker efter. Att ladda upp årets porträttbild vore dock att skrämma bort alla läsare för all framtid. Det kan jag INTE göra för jag tycker ju om er, oh ni älskade bloggläsare!

 

Att vara utan kärlek är som att vandra i en gråzon.
Som att simma i ett hav av grått regnvatten.
Alla färger som eventuellt hamnar i rännstenen flyter genast bort och lämnar inte ett spår.

Att leva med kärlek är som att kastas mellan ljus och mörker...
Slungas i hög hastighet ut i ovissheten
Pendla mellan odödlighet och hjälplöshet
hopplöshet och okomplicerad lycka

Smärtan som känslor framkallar är starkare än all fysisk smärta.
Den kan få en att skrika och tro att man ska gå sönder.
Hjärtat försöker desperat banka sig igenom en solid mur av känslor, ben och kött.
Försöker fly allt negativt i ens inre, fly påfrestningar av känslointryck som skär igenom dig.
Komma bort.

Man kan inte fly från allt som smärtar.
Det är en omöjlighet.
Fast hoppet finns om en smärtfri värld kan den inte bli sann.
Det finns för mycket skit inom oss.
Som hämmar, som stoppar, som får oss att bli dödliga.
Människan är bräcklig.
Känslor får oss svaga men utan känslor är vi tomma.

Vi är ingenting.

Jag har ett osunt förhållande till min lattemugg.

Överallt jag går följer den med. Likt en femåring med en teddybjörn, släpar jag runt muggen i
huset. In i köket. Muggen fylls till bredden med kaffe, te, yoghurt, energidryck, vatten, läsk, ja till
och med oboy. Genom huset, till mitt rum.
Ständigt är den klistrad vid min sida.
Krampaktigt
fasthållen i min hand.
Pressad mot mina läppar.
Den är som gjuten för just min hand. Tillsammans med min lattesked är den vacker. Så jävla
vacker. De få gånger min älskade mugg inte är med mig längtar jag efter den. Längtar efter att
få kura ihop mig någonstans och bara njuta av lugnet.
Muggen ger mig trygghet, tröst och lugn.
Jag kan inte slita mig från den. Lugnet den skänker får mig att glömma.   


Snart kommer jag att få gå i terapi för det här. Wish me luck!