'
På väg
En sista gång
Dropparna strilar ner längs nacken in under mina kläder.
Tröjan klistrar sig fast och jag ryser.
Det blåser. Vinden sliter.
Jag känner mig lika tom som det grå ovanför.
Tårarna har slutat rinna.
Man kan se att jag har gråtit. Mascaran har lämnat svarta spår.
Jag går vidare. Låtsas inte om de andra.
Blickar bränner i ryggen.
Går fortare.
Jag drar i ärmarna för att skydda mina händer.
De gör så ont. Huden är blå.
Min hand bär spår av beröring.
Det syns inte men jag känner fortfarande din värme.
Mina läppar är nyligen kyssta.
Det bränner i mina lungor.
Stannar upp.
Vänder mig om.
Jag fick känna en sista gång.
Vår sista gång.
Sommar
Det luktar kaffe i hela lägenheten.
Mitt hår är fuktigt efter duschen.
Min blommiga kjol känns sval mot min solbrända hud.
Kameran, mina penslar och färger ligger på bordet.
De väntar på mig.
Jag går ut i sommarens värme.
Våren har lämnat dig
Dränkt i sorger och tårars eviga strömmar.
I en tom, ekande lägenhet bygger du något nytt. Solstrålar letar sig in mellan persiennerna och bildar mönster på det mörka trägolvet.
Du öppnar fönstret och låter värmen blåsa in.
Människor pratar nere på gatan när du målar dina väggar i vitaste vitt.
Du börjar om på nytt.
Ditt liv ska bli lika levande som stadens sorl.
Virvlande far du fram i vårens ljus.
Sakta promenerande i vindar längs storstadens fasad.
Grusiga trottoarer tar dig till ditt nästa kapitel.
Du går i tunna tygskor mot ett undangömt fik i gamla stan.
En kaffe för dig själv med stadens sång i bakgrunden.
Du går vidare mot parken och dansar i det varma gräset.
Ingen gör dig sällskap men våren följer dig som en ljus skugga.
För varje sekund skrivs ett nytt ord.
Du är inte längre ensam.
Någon följde dig i dansen. Nu är ni två som går längs den grusiga gången mot värmen.
Våren har lämnat dig för att låta någon annan kyssa din panna.
Sommarens ljusa kvällar ska fyllas av lycka, glädje att dela.
Dikets grå är långt borta, bortglömt.
Du har ett nytt liv och ni skriver ert kapitel.
Ett kapitel fyllt med färg.
Mörker
Kärlek
Kärlek
Våra hemligheter
Svartvita porträtt borde fylla mitt livs fotoalbum.
Allt är vackrare i svart och vitt.
Färgerna blir hemligheter jag delar med er.
Varje minne förvandlas till en skatt jag kan kalla min egna.
En bok fylld med färger, målade i mörker och ljus.
Våra hemligheter.
Likt snö föll även jag...
Det var du som sa.
Varför du sa det vet jag inte.
Då hade jag inte ens försökt.
Du var trasig men vägrade se det.
Din fasad ramlade ner och jag kunde se hur skadad du verkligen var.
Jag försökte allt.
När du insåg att du gått med ditt inre ytligt, valde du att dra dig in i mörkret.
Du skämdes över dina ärr.
Jag kunde inte följa dig.
Ditt sönderslagna jag försvann i det svarta som blev din yta, din attityd och väsen.
Jag blev grå och färgerna som omgivit mig bleknade.
Ditt mörker färgade av sig och sommaren som omslöt oss blev regn.
Höstens regn ackompanjerade din rädslas dunkande.
Likt snö föll även jag ner och färgades av avgaser.
Grus sjönk in i min genomskinliga hud.
Småsten grävde sig djupt in i mitt inre.
Slask fyllde mina lungor.
Jag drunknade långsamt i det gråa.
Såg dig dansa i din svärta.
Liggande i rännstenen betraktade jag det som förr var du.
Nu är du en skugga av dina dåliga sidor.
Dina sår har tagit över.
Jag såg hur ärr jag aldrig haft färgas mörkblå av kyla.
Du kan leva i mörker.
Jag vill hitta ljuset.
Mina ärr ska inte stoppa mig.
Jag vägrar bli ett med mörkret.
Låt mig hjälpa dig.
Låt mig gå
Det nya skrämmer dig.
Jag vill förändras.
Dras mot allt nytt.
Du går åt motsatt håll.
Vänder mig ryggen och går i motvind.
Jag har gått vidare, du vill ha tillbaka det gamla.
Saknar du mig får du leva bland minnena.
Göm dig i det förgångna.
Glöm nuet.
För jag finns inte i ditt nu.
Jag vill inte vara där.
Inte nu.
Du vill alltid ha det du inte kan få, just nu är det jag.
Jag vill inte ha dig.
Det finns en annan.
Han är en älskad förändring.
Snälla låt mig gå
Allt blir bra, varför gör det då så ont?
Låt dem frysa på mina ögonfransar.
Värmen från din andedräkt, när du kysser min panna, smälter dem långsamt.
Mjuka droppar av sorg rinner ned för min kind.
Fuktar mina trasiga läppar.
Blöter ner din hand som lyfter upp min haka.
Du får mig att se in i dina ögon.
Jag blinkar.
Allt är suddigt.
Du säger att allt blir bra.
Ännu en gång känner jag hur tårarna bränner.
Allt blir bra, varför gör det då så ont?
Ofocuserad
Ofokuserad.
Rädd.
Ledsen.
Ja det är så jag känner just nu. Allt kom på en gång och nu har jag påbörjat det mesta.
Vad ska jag avsluta? Vad vill jag avsluta? Vad kan jag strunta i? Jag har absolut ingen aning.
Att jag inte kan få grepp om saker och ting gör det hela inte lättare.
Allt jag vill är att få vissa saker överstökade för att sedan kunna försvinna ett tag.
Jag vill gömma mig, få glömma, komma bort.
Det gör ont, så förbannat ont.
Men vad gör det för skillnad? Ingen alls.
Det kommer fortsätta att göra ont.
Saker och ting kommer inte ändras över en natt.
Trots min rädsla att släppa taget vill jag blunda och dyka upp på något glatt ställe.
Det värsta är att jag vet att det gör ont vart jag än är.
du går
- när de som man vill ha nära försvinner
Det gör ont
- när de man har nära tynar bort
Det gör ont
- när man förlorar det man älskar
Det gör ont
- när tårarna bränner
Det gör ont
- när hjärtat svartnar
Det gör ont
- när sorgen slår hårt
Det gör ont
när
du går
Ärrvävnad
Vågar inte vara utan den.
Rädslan övervinns tillfälligt.
Den återvänder och kryper långsamt in i märgen.
Vi förnekar oron som bäddar in sig runt hjärtat.
Beslöjar den med bortförklaringar.
Gömmer skräcken att bli ensam bland lögnerna.
Problemen försvinner tills du når den kritiska punkten.
Minnen, rädslor bubblar upp inom dig.
Det svider varje gång de flyter upp till ytan.
Minnen från förr som river upp ärr.
Nya upplevelser som skapar nya.
Ärrvävnad kväver blodflödet.
Det läker aldrig.
Kärlek skadar.
Vi är mekaniska
- Sätt i installations-cd:n och försök igen.
Lokal disk (C:) är fullt.
- Rensa och spara sedan om dina filer.
Din historik innehåller virus.
- Var god ta bort de skadliga filerna.
Du har brutit ihop.
- Tänk om och börja om från början.
Ditt minne är fullt.
- Glöm och skapa nya minnen.
Ditt förflutna är fyllt av dåliga händelser.
- Gå vidare och förlåt dig själv
Påminnelse om honom
Sveper jackan över axlarna.
Den luktar som hans lägenhet.
Varje andetag jag tar är en påminnelse om honom.
Jag njuter.
Sluter ögonen och tänker på dygnet som varit.
Har var precis som jag vet att han är.
Vacker
djup
och odödlig.
Varje gång jag blundar ser jag en bild av honom.
Han blir levande bakom mina slutna ögonlock.
Minnena
drömmarna tar vid.
En filmprojektor startar i mitt sinne och spelar vår film.
Vi har huvudrollerna och birollerna är bara ett enda grått ingenting i bakgrunden. Statister utan någon mening.
Han är en verklighet ur minnena.
Drömmarnas vakna tillstånd.
Han är...
min
Defekt exemplar, jag
Det trasiga undantaget
ett förstört stycke människa
en sönderslagen individ
En identitet utan namn
utan anletsdrag
ansiktsdrag
inget alls
Genomskinlig av naturen
en osynlig karaktär
inga säregna drag
en tom gestalt
ingenstans
kylig utstrålning
en kall vindpust
en suck
av
frost
ett kallt sinne
känslotomt psyke
oförstående
stående
på
avgrundens
kant
krossad
Jag är det defekta exemplaret
Känslomässigt vrak
Jag är ett
känslomässigt vrak
med
panik i kubik
pallar inte pressen
stressen
tristessen.
Vart fan ska jag ta vägen.
Du är -
helvete
En desperat
låt
ett djävla tjat
en förbannad korkad
text
Du sjunger från hjärtat
en banal
kärlekssång om allt du trodde vi var
allt vi haft
allt vi har
Vi har inget!
Gå och dö
vill jag
skrika
Ett desperat
tjut
från min överfyllda
hjärna
En bön om
lugn
från en
dum
falsk
idiot.
Jag är ett känslomässigt vrak med
skrik i
min hals
ett rop i
min strupe
ett förbannad
klagoskri
Försvinn här ifrån
ett vredes rop
en ironi
större
än
livets eviga spel
Ödets nycker
och
din eviga förföljelse.
Jag är
ett känslomässigt vrak
utan känslor kvar
all min
ångest har tömt mig
på
liv.
Förbannade
idot
far och flyg
du har
tagit mitt
liv
ifrån
mig.
Du är
ångest
idioti
och
du ska ut ur mitt liv
fan att du
får
komma tillbaka
Jag saknar
dig
inte
Detta är min allra första Spoken Words text och jag vet att den gör sig bäst "live" men jag valde ändå att publicera den här. Kom gärna med kritik :)
Tjejer tjafsar, killar slås. Vuxna argumenterar för sin sak
tonåringar bråkar
Vuxna diskuterar.
Tjejer tjafsar
Killar slås.
Vuxna argumenterar för sin sak.
Det är samma jävla skit.
Alla bråkar.
Vuxna väljer bara att använda finare ord för att dölja det de egentligen gör.
Höjda röster.
Svordomar
och
slag.
Panik.
Tårar
och
ångest.
De tror att man inte förstår.
Vi förstår allt.
Vi är barnen till bråkande föräldrar.
Man kan aldrig glömma
Letar efter energi.
Går genom mitt förflutna. Ser saker som jag trodde jag glömt.
Finner saker jag önskar jag aldrig sett.
De etsas fast i min hjärna
Önskar jag kunde glömma.
Igen.
Bilder rusar på insidan av ögonlocken
Minnen. Låtar. Texter. Musik.
Det dunkar i öronen
Sökandet var till ingen nytta
Tårar rullar sakta nedför kinderna.
Man glömmer aldrig...
Tillbaka till mörkret