Jag har spenderat den senaste veckan i Sundsvall men jag antar att det inte är någon större nyhet vid det här laget. Om ni inte hade listat ut det från mitt lilla rim, som jag publicerade för en vecka sedan, så vet ni det nu. Jag for upp till Norrland för att umgås med min kära mormor och såklart Herr Jönsson. Det har varit en jättetrevlig vecka som jag uppskattat till tusen. Mormors matlagning och anekdoter var lika mysiga som vanligt. Vi åt soppa och tårta på Café Charm, gick på stan och shoppade, mannekängade, kollade på gamla bilder, diskuterade, lagade mat. Min finfina mormor!

Filmkvällarna hos Jonas tog "mysighets-priset". Vi hann med Waynes world, Starwars, Rockstar m.fl. Jag har haft den bästa veckan på länge. Det tog emot att kliva på tåget kan jag säga. Tur att Jonas vinkade av mig, haha. Jag måste tillbaka till Sundsvall och det är snart. Annars kommer jag gå sönder. Det vore riktigt, riktigt illa.

Tur att det snart är påsklov! Sedan är det inte alls lång tid kvar till sommarlovet... och höstlovet..



(Till Ellinore: Du hade rätt. Som vanligt. Du känner mig bättre än jag själv, haha!)

Nu tar jag mitt pick och pack.

Jo men visst, jag stack.

Bort från vardagstristessen

Mot Sundsvallsbor och Norrlands-finessen.

 

Jag kommer åter när torsdagen nalkas.

Nu ska jag njuta

och

av ölen svalkas.

 

 

 

 

 

* Rimmar som ett fån, det vet ju de flesta. Men trots allt kan jag rimma på det allra, allra mesta.

 

Ofokuserad.

 

Rädd.

 

Ledsen.

 

Ja det är så jag känner just nu. Allt kom på en gång och nu har jag påbörjat det mesta.

 

Vad ska jag avsluta? Vad vill jag avsluta? Vad kan jag strunta i? Jag har absolut ingen aning.

 

Att jag inte kan få grepp om saker och ting gör det hela inte lättare.

 

Allt jag vill är att få vissa saker överstökade för att sedan kunna försvinna ett tag.

 

Jag vill gömma mig, få glömma, komma bort.

 

Det gör ont, så förbannat ont.

 

Men vad gör det för skillnad? Ingen alls.

 

Det kommer fortsätta att göra ont.

 

Saker och ting kommer inte ändras över en natt.

 

Trots min rädsla att släppa taget vill jag blunda och dyka upp på något glatt ställe.

 

Det värsta är att jag vet att det gör ont vart jag än är.